många jag förlorat nu sen jag skilde mig det valde Dennis sida men de som inte kan acceptera den personen jag blivit kan ju faktist hålla sig borta det är ingen mera än jag och D som vet vad som hände bakom dem stängda dörrarna liksom. ni kan inte föreställa er hur många gånger jag kämpat för att hålla hoppet uppe.
jag tänkte berätta lite här så kanske ni förstår men jag vet min VÄNNER respekterar mig och finns för mig.
jag tänkte berätta lite här så kanske ni förstår men jag vet min VÄNNER respekterar mig och finns för mig.
När jag träffade honom var jag 18 år gammal han hade sambo trodde inte jag hade en chans på honom men så fel jag hade efter månaders väntan höll jag på att ge upp honom jag kanske skulle gjort det kanske det inte blivit som det blivit ? men iaf så gav jag det en chans men det gick för snabbt flyttade in till honom efter 3 månader hade sina omständigheter bråka dagligen med min mamma fick en smäll då & då av henne men var inte många som såg det . men efter alla slag gav jag upp för jag var osnylig av min egen mor för hon valde sin pojkvän framför sin egen dotter . jag ställde ett ultimatum antingen flyttar han eller jag och mamma ville ha han kvar i sitt liv så jag började flytta rundt bland mina vänner till en början men efter ett tag så försökte jag få hjälp av socialen med en lägenhet för min mamma slog mig och gick inte en dag förrän det kom ett bråk. hon behandla mig rent ut sagt som skit skulle städa och allt man ska göra i ett hushåll när mina vänner umgicks med varandra och hade kul så fick jag inte eller så skulle jag vara hemma så pass tidigt och när jag var 17 år stack jag första gången orkade inte mera kände mig som en slav och ingen ville hjälpa mig. men när mamma valde sin kille flyttade jag in till min vän och började dricka varjedag och annat skit oxå jag blev mindre o mindre tillsut vägde jag 40 kg för kunde inte äta men endå tyckte jag att jag fet o äcklig. sen en dag när jag träffa dennis han ryckte mig ifrån skiten och trodde han va den rätta för mig men efter 7 år och en månad kom jag fram till han inte var det han behandla mig som skit kom alltid i sista hand och ibland sa han saker som fick mig o känna mig världelös hela tiden . det var en kamp varjedag att leva med han och de som fick mig o stanna kvar hos honom var väl jag visste inte hur ett liv utan honom skulle se ut jag var nog rädd för att bli ensam men trodde jag älskade honom men gjorde jag det ? det var andra männsikor i mitt liv som visade mig hur man skulle bry sig om en på riktigt så då fick jag upp ögonen han inte va rätt för mig men tycker om honom inget man sopar under mattan men skulle aldrig vilja leva med han igen inte allt han gjort mot mig. men jag har kanske inte varit den bästa heller men efter jag lämnade honom har jag blivit en mycket bättre och mera självsäker person. har en bit kvar men är påväg upp och ska uppnå mina mål och kanske en dag finna kärleken inget jag söker den får komma om den kommer har endå mina underbara vänner och ni betyder allt för mig.
men döm mig inte förrän ni vet jag gått igenom mycket men det hör inte hit döm mig inte innan ni lärt känna mig. 
men döm mig inte förrän ni vet jag gått igenom mycket men det hör inte hit döm mig inte innan ni lärt känna mig.
