mitt liv.
jag föddes utan en manlig förebild jag hade min mamma trodde man då att hon skulle ta sitt ansvar med mig men så fel jag hade det vad kan ett litet nyfött barn säga? min älskase morfr vile jag inte skulle komma till kändes som hela världen var emot mig så varför finns jag nu ? jaja mer till de lite senare.
jag föddes den 5 janari 86 6 veckor förtidigt så mamma sprang mellan bb å prem för där jag låg 42 cm läng och vikten var 1620 gram.
jag kom hem till min mamma minns inte så mycket om det men vi flyttade till hsb huset i stan där mamma festa röven av sig hela tiden glömde sitt ansvar på mig var som jag var en docka som hon kunde ta fram när hon hade mindre kul. men höll de på fram tills jag var ett par år gammal när en av hennes festkompisar försökte göra intima saker med mig som min moster kom i rättan ögonblick hade hon inte kommit där så vem hade vetat vad som hade kunnat hända.
jag kom hem till min mamma minns inte så mycket om det men vi flyttade till hsb huset i stan där mamma festa röven av sig hela tiden glömde sitt ansvar på mig var som jag var en docka som hon kunde ta fram när hon hade mindre kul. men höll de på fram tills jag var ett par år gammal när en av hennes festkompisar försökte göra intima saker med mig som min moster kom i rättan ögonblick hade hon inte kommit där så vem hade vetat vad som hade kunnat hända.
när jag var 6 år gammal fick mamma välja på att flytta ifrån hsb lägenheten eller att socialen skulle ta mig mamma vlde att flytta därifrån som tur va slippa alla fester trodde jag iaf.
jag minns att jag kom hem ett par gånger att där var massa folk eller nya killar en gång detta minns jag så väl då var det en som tog fram en pistol jag blev rädd å sprang in i mitt rum har nog aldrig varit så rädd i mitt hem. men vi bodde på västra berg tills jag var år för jag var så mobbad tillslut våga jag inte gå ut jag blev så rädd<å illa till mods de tog sönder mina glasögon mm
men sen flyttade vi till norra husensjö trodde de skulle bli bättre till en början var det bra jag trivdes i skolan träffa en vän som heter åsa som jag trivdes ihop med.
när jag börja sexan så hände de som ej fick hända jag blev kär i en utlänsk kille å han våldtog mig han å 2 andra och var bara tolv år jag sa nej flera gånger men han vägrade lyssna det kan eka i mitt huvud forfarande men ingen som kommer förstå.
sen börja jag på wiselgrenskolan i 7de klass fick kompisar men dem var falska dem hota mig utnyttjade mig gick så långt jag fick polisanmäla en tjej det var jobbigt jag fick gå i special klass i svenska och engelska för jag hade en massa problem med det.
sen efter 9an så började jag på uc för att läsa upp mina betyg gick där ett år men gick över till måleri på filborna skolan ända tjejen i klassaen men smälte in bra trivdes till halva tvåan tills både löraren å mina klass kompisar gjorde så jag mådde så dåligt som tur var hade jag min pojkvän då som stöttade mig i detta svåra .
jag var 19 år då och jag flyttade ihop med min pojkvän rätt fort för jag å mamma inte kunde bo under samma tak. jag blev gravid med min pojkvän rätt tidigt jag gjorde abort utans hans vetenskap var bäst så för ville inte såra han på något vis. sedan förlova jag och dennis oss efter 6 månader det tyckte jag inte var nått sepicellt för jag var ju typ bara 20 år . den 29 juli gifte vi oss allt gick kanske för fort egentligen jag var ung å dum.
bråken å tårarna var där hela tiden men efter några år kändes de som vi bara var vänner gjorde aldrig nått ihop han skötte sitt å jag mitt å vi hade inte direkt nått intimt längre för de funkade inte ens tråkigt nog för jag gifte mig med honom av en andledning. jag älskade honom. klart man har nån sorts band för honom vi var ändå gifta å tillsammans i nästan 8 år. men de bästa va nog det som hände.
så vi valde och skilja oss efter 6 år å 2 månader som gifta.
sen vänta jag typ 2 år innan jag träffa en kille men så fel jag hade om honom han ahde mig å 4 andra silken kåt bock liksom men jag gjorde allt för honom trots alla hans svek tyckte om honom på riktigt men från hans sida var det bara massa lögner så jag gjorde slut efter 2 månader.
jag minns att jag kom hem ett par gånger att där var massa folk eller nya killar en gång detta minns jag så väl då var det en som tog fram en pistol jag blev rädd å sprang in i mitt rum har nog aldrig varit så rädd i mitt hem. men vi bodde på västra berg tills jag var år för jag var så mobbad tillslut våga jag inte gå ut jag blev så rädd<å illa till mods de tog sönder mina glasögon mm
men sen flyttade vi till norra husensjö trodde de skulle bli bättre till en början var det bra jag trivdes i skolan träffa en vän som heter åsa som jag trivdes ihop med.
när jag börja sexan så hände de som ej fick hända jag blev kär i en utlänsk kille å han våldtog mig han å 2 andra och var bara tolv år jag sa nej flera gånger men han vägrade lyssna det kan eka i mitt huvud forfarande men ingen som kommer förstå.
sen börja jag på wiselgrenskolan i 7de klass fick kompisar men dem var falska dem hota mig utnyttjade mig gick så långt jag fick polisanmäla en tjej det var jobbigt jag fick gå i special klass i svenska och engelska för jag hade en massa problem med det.
sen efter 9an så började jag på uc för att läsa upp mina betyg gick där ett år men gick över till måleri på filborna skolan ända tjejen i klassaen men smälte in bra trivdes till halva tvåan tills både löraren å mina klass kompisar gjorde så jag mådde så dåligt som tur var hade jag min pojkvän då som stöttade mig i detta svåra .
jag var 19 år då och jag flyttade ihop med min pojkvän rätt fort för jag å mamma inte kunde bo under samma tak. jag blev gravid med min pojkvän rätt tidigt jag gjorde abort utans hans vetenskap var bäst så för ville inte såra han på något vis. sedan förlova jag och dennis oss efter 6 månader det tyckte jag inte var nått sepicellt för jag var ju typ bara 20 år . den 29 juli gifte vi oss allt gick kanske för fort egentligen jag var ung å dum.
bråken å tårarna var där hela tiden men efter några år kändes de som vi bara var vänner gjorde aldrig nått ihop han skötte sitt å jag mitt å vi hade inte direkt nått intimt längre för de funkade inte ens tråkigt nog för jag gifte mig med honom av en andledning. jag älskade honom. klart man har nån sorts band för honom vi var ändå gifta å tillsammans i nästan 8 år. men de bästa va nog det som hände.
så vi valde och skilja oss efter 6 år å 2 månader som gifta.
sen vänta jag typ 2 år innan jag träffa en kille men så fel jag hade om honom han ahde mig å 4 andra silken kåt bock liksom men jag gjorde allt för honom trots alla hans svek tyckte om honom på riktigt men från hans sida var det bara massa lögner så jag gjorde slut efter 2 månader.
sen den 27 augsti 2014 träff jag han jag lever med idag jag älskar honom även fast vi gått igenom så mkt tjafs ibland förstår vi inte varandra men jag älskar honom så högt så är väldigt rädd å förlora honom vad ska jag göra utan honom när han inte orkar med mig mera ? ibland funderar jag varför han valde mig vad fick han å falla för en sån som mig ? men han är den mitt hjärta slår för å jag vill bilda hela min framtid med han är mr right ! <3
detta var en del av mitt liv.
